Jag vet inte varför, men jag skäms lite över att jag pysslar. Jag tycker det är lite pinsamt att ha ett halvt rum fullt med scrapbookingprylar och stämplar. Och som nu, virka.
Jag skäms ju inte när det gäller mot andra pysslare. Eller min familj. I makens familj tyckte jag väl det var lite pinsamt i början, men inte nu. Men på jobbet... Där vill jag inte att nån ska få veta.
Det konstiga är oxå vilken hobby det gäller. Jag gick på träslöjdskurs och silversmideskurs för många år sen, det skämdes jag inte över.
Nu har jag i alla fall tagit mig i kragen. Äpplet ligger i min fruktskål på jobbet. Nyssens kom en kollega in. Hon dök direkt på äpplet och tittade. Så sa jag:
-Jag har gjort det.
-Har du? frågade hon förvånat.
-Ja, det är en ny hobby jag börjat med. Det är jättemånga som virkar små figurer. Amigurumis heter dom.
-Jag var på Panuro för ett tag sen. Det finns så mycket hobbies det där med Scrapbook verkar stort.
-Ja, det håller jag oxå på med, säger jag.
Jag ska sluta skämas över mitt pysslande!
Jag tycker inte att man skall skämmas för något man gör såvida man inte gör någon annan illa. Virkning är ju bara att hålla en gammal kunskap vid liv. För i världen virkade man spetsar och dukar men nu gör man andra saker. Man anpassar sig till det som är aktuellt nu.
SvaraRadera