Jag har letat efter gardiner till vardagsrummet. Jag har inte letat ihjäl mig direkt, men letat. Jag vill ha kappa. Det passar inte med längder. Faktiskt! Och kappa är inte lätt att hitta snygga färdigsydda...
Nu under julhelgerna blev jag verkligen trött på att inte ha gardiner året runt. Jag vill ha gardiner och jag vill ha färg! Jag är trött på våra gråvita väggar med ful glasfibertapet och alldeles för mycket panel.
Fram med de lila gardinerna!! Mätte, måttade, tänkte. Det gick bra att sy till det första fönstret. Utnyttade jag en befintlig fåll. Lite knepigt att sy på veckband men det dög. Upp med dom!! Alldeles för smala på bredden...
Fortsatte med gardinen till det andra fönstret. ”F-n!” skrek jag. ”Vårda ditt språk” ropade Maken surt. Jag hade sytt på veckbandet på fel sida så den färdigsydda fållen kom utåt... Sprättade fållen. Det verkade lättast. Sydde fort. Det blev inte rakt. Hur hade jag sånt tålamod att den gamla fållen kunde bli så snygg och rak?
Ping! Vilken grej jag fick syn på! ”Passar inte den för smala gardinen till det andra fönstret?” Jag orkar inte vänta i sju minuter på att Maken ska kolla klart på sitt TV-program så han kan hjälpa mig. Fram med en stol. Klättra. Oj! Nej... Nu åkte nästan alla krokar ur. Men titta! Den passar ju nästan lagom i det andra fönstret. Kanske en dm för bred men vem bryr sig? Det är väl bara tjoffsa ihop lite snyggt!
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar